Hade jag haft en familj som aldrig ställer upp, en familj som snackar så jäkla mycket skit och aldrig stöttar mig. Då hade jag fan gått och lagt mig för länge sen eller åtminstone sagt upp kontakten.
För hur kan en jäkla familj förstöra så mycket för andra?! Helt rubbade, helt jäkla skadade.

De värsta är ju att de tror att de är så jäkla omtyckta. Tyvärr i mina ögon är ni bara en hög utav skit.

Jag är så jäkla trött över att folk pratar så mycket skit, så jäkla trött på att folk är så jäkla nyfikna..
De ska försäga sig, sprida saker pch luska för att få reda på allt.

Folk tänker inte på vilka det är de sårar, de tänker fan bara på sig själva!

Sorry för dålig uppdatering, har haft så mycket att göra och inte mått helt hundra.

Jag har fått så fina kommentarer och respons på mitt inlägg om den svenska sjukvården.

Och ju fler som sprider inlägget, ju fler får då upp ögonen och kanske, kanske kan media och politikerna öppna ögonen. Sluta censurera och gör någonting åt de.

Men det är ju klart, de med sina privatläkare osv kommer aldrig råka ut för de problemen vi har fått vara med om.
Och chansen är ytterst liten att vi kommer kunna göra någon skillnad, men hoppas man tillräckligt och gör man något så har man åtminstone försökt!

Skriv gärna om era dåliga erfarenheter från vården. Gärna också vart ni är ifrån!

Jag vill gärna veta hur ni blivit behandlade, skriv också om ni har blivit positivt behandlade :) Bara ös på!

Tillsammans kan vi göra något!

#förungförattdö #sverigessjukvård

Sveriges sjukvård, vi blundar och skyddar sjukvården i hopp om att den dagen vi själva måste åka in stup i kvarten får hjälp.

Det  är ren bullshit alltihop. Jag utbildade mig till undersköterska med ett enda syfte. Det var att förbättra sjukvården, men om de varken finns några jobb eller tjänster vad fan ska jag göra då?
En person kan inte göra mycket men man kan göra något.

Den bild som jag fått från sjukvården har ingen annan människa sett, inte förens nu själva råka ut.

I yngre dar så har jag haft väldigt ont i magen, det var riktigt hemska buksmärtor efter 5-6 år så kommer det fram att jag är laktosintolerant. Jag har blivit inlagd för blindtarmen, låg och fastade 12 timmar, blir inlagd och har dropp. Sen beslutar dom för att INTE operera bort den?!

För fyra år sen kom jag in till vårdcentralen med kraftiga buksmärtor, i telefon så tyckte de inte att de var något, men vi åkte ändå.

Då visar det sig att ett blodkärl har gått sönder, jag har infektion i kroppen. Får åka in till Värnamo, där gör en läkare ultraljud och bekräftar ännu en gång att ett blodkärl är spräckt. Jag får mediciner och sen åker vi hem igen. De jag inte visste att de blev bara värre. Får en remiss in till Värnamo, åker dit två dagar efter jag vart där.

Då säger läkaren där att det inte står någonstans om att jag fått medicin hem. Jag har väldigt höga CRP värden. Jag får nya mediciner och blir hemskickad ännu en gång med tårarna i ögonen.

Efter 4 år så tar de äntligen tag i allergin jag har. De gånger jag vart inne på akuten med allergin så har folk kollat på mig som om jag blivit misshandlad. Jag fick en gång ligga inne under bevakning. Dörren var öppen och jag var så klar att jag hörde allting.

"Har du sett hur hemsk hon ser ut" , "Det är inte vackert" , "stackarn".

Hur jäkla kul är det att höra sånt?

Varje gång det kommer in någon för att kolla mig så får jag höra "Oj, du var inte så vacker i ansiktet".

NEMEN TACK DET VAR VERKLIGEN DE JAG VILLE HöRA!

Senast när jag var inne med mina buksmärtor så fick jag medicin mot någonting. Men hon sa att hon inte hittade något just då, men ändå får jag penicillin?

Andra gången upptäcks det att jag har för många vita blodkroppar och får återigen åka hem med ett gäng tabletter.

Nu har jag haft ständig yrsel i tre dagar, jag spyr bara nattetid. Kan varken dricka eller äta och så har jag buksmärtor. Ringde 1177 och de säger att jag ska åka in.

Efter mycket krångel så är vi äntligen påväg in. När vi kommer in så är det inte en enda människa inne.. När de väl öppnat så tar de min legitimation lägger den på bordet, ber mig sätta mig och sen går hon iväg.
När jag väl få komma in så får jag lämna urin, i samma veva så kalvar jag (Y).

Får lägga mig i ett rum, puls, syre och temp tas. Det är hyfsat ok.

Blodprov tas, mååånga provrör.

Efter ett bra tag kommer läkaren, hon känner och lyssnar. Sen säger hon att det låter som magsjuka?

äR HON SERIöS?! MAGSJUKA, SOM OM INTE JAG HADE VETAT DET Då ELLER?!

Jag börja argumentera emot, ifrågasätta allting.

Hon säger att de inte kan ta några röntgen nattetid. Okej det köper jag. Sen så säger hon att "du är för ung för att det ska vara något allvarligt." , "sannolikheten för att din yrsel ska vara något allvarligt är jätte jätte jätte liten." , "jag tror det är början till någon sjukdom" , "du är välkommen på onsdag om det inte har gått över" , "jag kan lägga in dig men det skulle vara samma sak som att du ligger hemma och vila" , "du behöver varken äta eller dricka något" , "du kan få lite dropp, det kanske hjälper".

Efter en diskussion så känner jag att det är värdelöst att läggas in eller ens vara kvar. Jag går med på att ta Alvedon.

Men jag hinner bara utanför innan den kommer upp lika fort igen.

Men när undersköterskan kommer in med Alvedonen så har hon med sig utraljudet, något måste gått in i läkarens huvud eftersom jag får ett ultraljud taget. Men jag behövde inte vänta kvar på att provsvaren var klara... Så jag lär väl inte få veta om de var bra eller dåligt.

Så, läkaren tycker att jag klara mig utan vätska och mat, även om jag förlora hur mycket som helst när jag kräks.

Hon föreslår Alvedon mot mina buksmärtor när man aldrig ska ta det då de bedövar bort smärtorna och då känner man inte om det blir värre eller inte.

Hon tycker jag är för "ung" för att vara sjuk.

Det finns en anledning till varför jag inte utbildar mig vidare, det är för att undersköterskan har all närkontakt, och ju högre upp man hamnar ju kaxigare blir man och ju dummare också för man är så mascho över sin makt , kommer in till en patient och kolla lite sen så vet man tydligen allt. Ne okej så är det kanske inte men den bild jag fått kommer aldrig försvinna då man ha jobbat så pass nära sköterskor & läkare.

Våra äldre blir så himla fel behandlade, de är inte fria och får inte den vård de är värda.

Man blir bortglömd, det händer flera gånger att man kommer in och så sitter patienten fortfarande med haklapp och klockan är kanske hmm låååångt efter frukost eller lunch.

Det finns inte tillräckligt med resurser för att de ska få den vård de förtjänar. Samtidigt finns det inte tillräckligt med jobb för de med utbildningen för det.

Det är lätt att man slarvar med äldre för de vet inte annat, de förlitar sig på att få hjälp.

Seriöst. Hur mycket sjukt står det inte i tidningarna? Det är flera som dör, personal skriver inte på medicinlistorna, någon smörjer en dam med tandkräm i underlivet, någon skickas hem med orden att ta Alvedon och senare avldier personen. Skräckexemplena är många och listan fortsätter.

Rösta rätt i årets val.

Jag har både blivit behandlad bra och dåligt inom vården, jag har både sett bra och dåliga saker inom vården när jag själv har jobbat.

Jag vet vad jag pratar om.

Det är dags att sluta blunda och öppna ögonen, hur många gånger hör man inte hur folk blivit så missnöjda över vården?

Jag säger inte att det är likadant överallt, och att det är så alla gånger och visst under operationer och sånt så kan de ju självklart sin grej osv.

Ni får inte läsa allt för bokstavligt.

Så bedöm själva. Låt det inte gå så långt att någon av era nära och kära eller ni själva felbedöms och något går illa till..

Det finns en anledning till varför jag aldrig söker hjälp vid första symtomen. Det är på grund av Sveriges sjukvård!

Det är inte bara sjukvårdens fel det är våra kära politikers fel.

Vårt samhälle kommer att döda oss om vi inte gör om och gör rätt. Rösta rätt.

#förungförattdö #sverigessjukvård

Under min resas gång har jag märkt hur folk börja ifrågasätta mina val. Exempelvis detta med modellandet. Det är en jäkla diskussion om varför jag väljer de typ av "jobb" eller bildtyp osv.

Jag kan inte förstå varför folk i min närhet inte stöttar mig i mitt val istället för att sura ihop eller bli arg för jag väljer att göra det jag gör. Det är den enda sysselsättningen jag brinner för utanför skrivandet och den enda sysselsättningen jag har nu när man går hemma och klättrar på väggarna.
 

Att folk sen börja sprida rykten om hur jag skapar porr & porrfilmer gör mig otroligt förbannad, även om det inte är sant eller att jag tar åt mig så kan jag inte fatta varför folk inte kan sköta sitt egna.

Men ärligt så har jag skrattat mer åt ryktena än att bry mig om dem. Men självklart är de störande att dem finns och att folk kommer och frågar "är det inte så?" "så du har inte gjort någon porrfilm?".

Det jag skapar är konst. Kommer det vara mycket hud så är det för att det är konst och inte för att vika ut mig eller för uppmärksamheten. Och absolut inte för några jäkla pengar.

Jag är en brud som vet vad jag vill, kan säga ifrån och har mina idéer och mål.
Mina val av bilder är noggrant genomtänkt, ett samarbete med fotograf där båda parter är överens om vart gränserna går, med samma idéer och har samma förutsättningar.

För att jag ska jobba med någon så måste jag trivas med personen och fått ett bra intryck redan vid första kontakten. Sen om de är idéer jag absolut inte gillar så kommer jag aldrig att gå med på det eller ställa upp på det.

Därför gjorde jag en facebook sida och en blogg där det kommer vara mer "öppet" än vad mitt privata facebook-konto kommer att vara. För att inte mina nära och kära inte ska ta illa vid sig eller för att jag ska kunna ha ett privatliv.

Men och andra sidan, vem fan har ett privatliv när alla är så jäkla nyfikna, ingen kan hålla käften och folk runt om vet mer om sig själv än vad man själv gör?!

Välkommen till Vaggeryds kommun där käften alltid snurrar!
Det du inte vet de vet resten av befolkningen.

Det finns så mycket mer att skriva, men det sparar vi till en annan dag!

Alla väntar vi på något, alla vill vi att pusselbitarna ska falla på plats och man bara kan luta sig bakåt och njuta lite utav livet.

Visst har vi stunder då vi njuter extra mycket utav livet, andra stunder hatar vi livet.

Alla har vi såna stunder, andra är mer öppna om det och vissa inte lika öppna.

Vi går igenom perioder då vi är extra svaga, perioder då vi är starka och okrossbara.

Alla är vi mänskliga.

Mina tankar snurrar runt, runt. I 200km/h , det går fort.. fortare än vad jag hinner tänka. Det är så mycket som snurrar men egentligen vet jag knappt vad en tanke är för något.

Jag vet inte vad det är för jäkla tankar som for där inne. Jag vet varken vad jag vill eller känner.

Allt jag vet är att min fysiska hälsa säger stopp, ständigt huvudvärk(?) eller vad det nu är för något, illamående och sen känns det som om jag har en jäkla pingpongboll i halsen. Någon har alltså kört ner en len boll i min käft.

Varför Cherry, varför i helvete är du så jäkla snäll och naiv. Varför litar du på alla människor och tror att de vill dig massa gott när tanken bakom det hela inte är så jävla god.

Varför är vi inne på den perioden då du är så jäkla svag och muren runt ditt hjärta så bräckligt att du litar på att människor kommer att rädda dig och de talar sanning.

Varje gång, minst en gång om året så händer detta.

Resterande dagar så vet du vem du är, vad du vill och vem du litar på. MEN VARFÖR SKA VI HA JUST DENNA STUND DÅ VI ÅNGRAR ALLTING VI GJORT OCH SAGT?!

Jag måste sluta upp.

Jag har vart likadan, jag har fan själv spelat på andras bekostnad, jag har själv använt samma metod, men varför i helvete går jag in i min egna fälla för?

Men ärligt så vet jag inte hur jag känner kring just det, var de bara en övergångs grej för att jag hade haft det för bekvämt och behöver känna mig levande?
Ja, för det var en fet käft smäll och några sparkar i magen.

Jag vet att jag behöver känna & vet att jag lever. Därför har jag tatueringen på armen som påminner mig, men det är inte tillräckligt.

Jag har inte känt på smärtan på länge och nu ska allting, komma, på en gång!
Fysiska & Psykiska. Jag blir galen.

Varför kan jag inte va butterBerit, säga exakt allting och ta konsekvenserna?!

Jag har blivit för snäll, mesig. Jag har börjat lita för mycket på omvärlden. Allt för jag just nu är så jäkla svag.

Men jag vet att jag kan styra alla känslor och allt.

Varför vänder jag mig inte om och går?
Ställer alla frågor jag har, vänder upp och ner på allting och bara gå?
Så som jag hade gjort för något år sen.

Jag måste ta mig ur denna fasen och det är fort.

Det är nu jag vänder mig om, du har din chans sen går jag.

(Jag tror ingen någonsin kommer förstå det jag skriver i denna kategorin, men det gör inget för det är min hjärna som ballar ur)

#spotify #thoughts #tankar #funderingar #beritpårosamoln

Ligger här och lyssnar på musik och kollar lite på responsen från min senaste fotografering som jag totalt har missat.

Jag har fått så sjukt bra komplimanger och nya kontakter efter denna fotografering.

Jag är så himla glad!

Men, sen så har jag fått rätt många komplimanger om att jag ger starka uttryck, att det är starka bilder jag har, att jag har speciellt utseende m.m

Jag satte mig då och kollade igenom bilderna, analyserade riktigt och då började kritiken. Jag ser inte uttrycksfull ut, jag ser ju ut så där i vanliga fall, eller gör jag?

Jag tycker att på en del bilder ser jag så tom ut. Vad är det andra ser som inte jag ser, dessa som ger mig så bra respons på bilderna kan ju ändå sin grej.

Jag är så glad att jag kan få ärlig kritik och ärliga komplimanger av folk jag inte känner och de som kan sin grej.
För när jag lägger ut de så vänner kan se exempel på Facebook så är det liksom inte samma respons, eller ja, man får ingen respons alls utan "likes".

Varför kan jag inte se detta genom andras ögon, utan ska sitta med mina och vara så förbannat kritisk även om jag vet att det är sjukt bra bilder och detta var ett första möte där vi aldrig träffats innan eller pratat så mycket och de kan vara lite stelt.

Men som person är jag väl väldigt öppen och ha det lätt för mig att känna mig bekväm i nya situationer.

Till skillnad från andra i denna hålan så lever jag inte i min bubbla där vissa har fastnat för länge. Till skillnad från andra så vågar jag testa nytt och inte fastna i samma gamla mönster.

Därför vet jag att folk kommer reagera starkt på mina kommande bilder, därför skapade jag denna blogg och en privat sida för mina bilder.
Jag har alltid var emot "mycket naket" osv, men man måste testa för att veta. Man måste testa för att kunna tycka.
Jag menar, jag är inte nöjd med min kropp och absolut inte bekväm. När jag gick in i branschen så sa jag att jag ska inte gå ner ett extra kilo för en fotografering.

Kom på mig själv igår stirrandes på min kropp, jag är ju inte nöjd. Jag har bristningar här och var, jag är inte samma gamla pinnsmala tjej som jag en gång var. Jag blir äldre för var dag som går.

Men vad fan, genom andras ögon är jag fin, genom andras ögon är jag snygg.
Och om jag bara försöker lite så kan jag lätt erkänna att jag är ganska söt ändå.

Jag vet, jag vet att alla är vi fina på vårt sätt hur vi än ser ut, det gäller bara att finna den vinkeln där man själv kan se hur fin man egentligen är.

För även om jag har breda axlar, bristningar, stor näsa och lite extra fett så vet jag att ifrån mina egna vinklar så har jag fina sidor.
Genom andras ögon så är jag fin och har en fin kropp.

Visst är det tröttsamt med att massa killar skriver enbart för att de tycker om min kropp eller vill ligga. Men man får se de som något positivt jag måste ha en jäkla helvetes fin kropp ändå ;)
Haha..

Måste berätta en sak till innan jag avrundar. Efter att lagt upp lite bilder från min senaste fotografering fick jag inte bara kontakt med fotografer utan de var en lite fågel som började berätta lite saker för mig..
Jag har mina aningar. Men samtidigt tänkte jag "är det bara för jag har tagit såna här bilder som folk börja sprida en helvetes jäkla massa rykten? seriöst."
Jag hatar denna hålan, jag vill härifrån, jag vet inte varför jag var tvungen att flytta tillbaka, men jag vill inte vara här mer.

Det går rykten om.. *dumdumdududududmmmmm* ATT JAG OCH NåGON MER HAR SPELAT IN EN JäVLA PORRFILM?

Haha, jag satt och skrattade ihjäl mig för jag trodde först att de var något med hur jag behandlat vissa personer förr, men så nämner personen detta om en jäkla porrfilm.

Så om någon har sett den kan ni gärna länka för jag vill också se den.
Men sen kommer min andra tanke, det finns några vuxna personer där ute som har hotat och behandlat mig så jäkla illa, de ha spridit både det ena och de andra så det skulle inte förvåna mig alls om de är i farten.

Jag tycker det är så kul att folk i denna hålan ska hålla koll på allt jag gör, jag kan inte ens vara utan Bubba en jävla dag innan folk börja gräva i vart fan jag kan hålla hus. Jag har inget privat liv. Men det kanske är bäst jag börja vänja mig på riktigt då de kommer komma en hel del rykten så fort mina andra bilder är gjorda och klara! SUCK.

Självklart är jag van vid alla rykten och jag lovar och svär, hade jag valt annorlunda för två år sen så hade jag aldrig behövt att må så här jäkla dåligt under dessa två år. Ja, ibland ångrar jag mig. För jag vet att jag hade mått bättre och var så jäkla mycket lyckligare om jag hade valt annorlunda.
Spelar ingen roll om jag avbryter något nu för det kommer bli tusen gånger värre. Välkommen in i min hjärna, mitt liv och denna jäkla håla!

Detta inlägget har spårat ur lite och "Berit på rosa moln"-tankar är inte alltid lätt att hänga på.
Men jag hoppas ni förstod någonting. För jag tror inte jag förstod någonting efter att ha läst igenom allt.