Tack till alla som gett mig styrkande ord. Dela gärna och sprid vidare.

Hur ofta jag än vill lägga mig och ge upp, skjuta mig i huvudet eller amputera bort mina kroppsdelar så är det era styrkande ord och allt peppande som får mig att orka kämpa.

Det är synd att samhället blundar för vad som sker, jag hoppas alla få upp ögonen för verkligheten.

Det ni läste om i mitt förra inlägg, det är en väldigt kort version över vad som har hänt mig. Det finns mer saker som har hänt mig, bara det att jag vill inte tråka ut er eller att det ska bli för mycket läsning.

Nu på första gången kände jag hunger och ska käka mos & falukorv, vi får hålla tummarna att det stannar nu..

Har mått hyfsat okej idag ändå, men den ständiga yrseln/huvudvärken har vart kvar sen jag vaknade.

Får fortfarande dricka med sked, vätskeersättning och nu försök att få i lite föda. Håller tummar och tår.

Men en del av mig hoppas att det är något allvarligt så jag kan åka tillbaka till Värnamo sjukhus och slänga det rätt upp i ansiktet på dem.

Men som sagt drar inte alla över en kam och det är också politikernas fel!

Sprid & tack för alla fina ord!
PUSS

Sveriges sjukvård, vi blundar och skyddar sjukvården i hopp om att den dagen vi själva måste åka in stup i kvarten får hjälp.

Det  är ren bullshit alltihop. Jag utbildade mig till undersköterska med ett enda syfte. Det var att förbättra sjukvården, men om de varken finns några jobb eller tjänster vad fan ska jag göra då?
En person kan inte göra mycket men man kan göra något.

Den bild som jag fått från sjukvården har ingen annan människa sett, inte förens nu själva råka ut.

I yngre dar så har jag haft väldigt ont i magen, det var riktigt hemska buksmärtor efter 5-6 år så kommer det fram att jag är laktosintolerant. Jag har blivit inlagd för blindtarmen, låg och fastade 12 timmar, blir inlagd och har dropp. Sen beslutar dom för att INTE operera bort den?!

För fyra år sen kom jag in till vårdcentralen med kraftiga buksmärtor, i telefon så tyckte de inte att de var något, men vi åkte ändå.

Då visar det sig att ett blodkärl har gått sönder, jag har infektion i kroppen. Får åka in till Värnamo, där gör en läkare ultraljud och bekräftar ännu en gång att ett blodkärl är spräckt. Jag får mediciner och sen åker vi hem igen. De jag inte visste att de blev bara värre. Får en remiss in till Värnamo, åker dit två dagar efter jag vart där.

Då säger läkaren där att det inte står någonstans om att jag fått medicin hem. Jag har väldigt höga CRP värden. Jag får nya mediciner och blir hemskickad ännu en gång med tårarna i ögonen.

Efter 4 år så tar de äntligen tag i allergin jag har. De gånger jag vart inne på akuten med allergin så har folk kollat på mig som om jag blivit misshandlad. Jag fick en gång ligga inne under bevakning. Dörren var öppen och jag var så klar att jag hörde allting.

"Har du sett hur hemsk hon ser ut" , "Det är inte vackert" , "stackarn".

Hur jäkla kul är det att höra sånt?

Varje gång det kommer in någon för att kolla mig så får jag höra "Oj, du var inte så vacker i ansiktet".

NEMEN TACK DET VAR VERKLIGEN DE JAG VILLE HöRA!

Senast när jag var inne med mina buksmärtor så fick jag medicin mot någonting. Men hon sa att hon inte hittade något just då, men ändå får jag penicillin?

Andra gången upptäcks det att jag har för många vita blodkroppar och får återigen åka hem med ett gäng tabletter.

Nu har jag haft ständig yrsel i tre dagar, jag spyr bara nattetid. Kan varken dricka eller äta och så har jag buksmärtor. Ringde 1177 och de säger att jag ska åka in.

Efter mycket krångel så är vi äntligen påväg in. När vi kommer in så är det inte en enda människa inne.. När de väl öppnat så tar de min legitimation lägger den på bordet, ber mig sätta mig och sen går hon iväg.
När jag väl få komma in så får jag lämna urin, i samma veva så kalvar jag (Y).

Får lägga mig i ett rum, puls, syre och temp tas. Det är hyfsat ok.

Blodprov tas, mååånga provrör.

Efter ett bra tag kommer läkaren, hon känner och lyssnar. Sen säger hon att det låter som magsjuka?

äR HON SERIöS?! MAGSJUKA, SOM OM INTE JAG HADE VETAT DET Då ELLER?!

Jag börja argumentera emot, ifrågasätta allting.

Hon säger att de inte kan ta några röntgen nattetid. Okej det köper jag. Sen så säger hon att "du är för ung för att det ska vara något allvarligt." , "sannolikheten för att din yrsel ska vara något allvarligt är jätte jätte jätte liten." , "jag tror det är början till någon sjukdom" , "du är välkommen på onsdag om det inte har gått över" , "jag kan lägga in dig men det skulle vara samma sak som att du ligger hemma och vila" , "du behöver varken äta eller dricka något" , "du kan få lite dropp, det kanske hjälper".

Efter en diskussion så känner jag att det är värdelöst att läggas in eller ens vara kvar. Jag går med på att ta Alvedon.

Men jag hinner bara utanför innan den kommer upp lika fort igen.

Men när undersköterskan kommer in med Alvedonen så har hon med sig utraljudet, något måste gått in i läkarens huvud eftersom jag får ett ultraljud taget. Men jag behövde inte vänta kvar på att provsvaren var klara... Så jag lär väl inte få veta om de var bra eller dåligt.

Så, läkaren tycker att jag klara mig utan vätska och mat, även om jag förlora hur mycket som helst när jag kräks.

Hon föreslår Alvedon mot mina buksmärtor när man aldrig ska ta det då de bedövar bort smärtorna och då känner man inte om det blir värre eller inte.

Hon tycker jag är för "ung" för att vara sjuk.

Det finns en anledning till varför jag inte utbildar mig vidare, det är för att undersköterskan har all närkontakt, och ju högre upp man hamnar ju kaxigare blir man och ju dummare också för man är så mascho över sin makt , kommer in till en patient och kolla lite sen så vet man tydligen allt. Ne okej så är det kanske inte men den bild jag fått kommer aldrig försvinna då man ha jobbat så pass nära sköterskor & läkare.

Våra äldre blir så himla fel behandlade, de är inte fria och får inte den vård de är värda.

Man blir bortglömd, det händer flera gånger att man kommer in och så sitter patienten fortfarande med haklapp och klockan är kanske hmm låååångt efter frukost eller lunch.

Det finns inte tillräckligt med resurser för att de ska få den vård de förtjänar. Samtidigt finns det inte tillräckligt med jobb för de med utbildningen för det.

Det är lätt att man slarvar med äldre för de vet inte annat, de förlitar sig på att få hjälp.

Seriöst. Hur mycket sjukt står det inte i tidningarna? Det är flera som dör, personal skriver inte på medicinlistorna, någon smörjer en dam med tandkräm i underlivet, någon skickas hem med orden att ta Alvedon och senare avldier personen. Skräckexemplena är många och listan fortsätter.

Rösta rätt i årets val.

Jag har både blivit behandlad bra och dåligt inom vården, jag har både sett bra och dåliga saker inom vården när jag själv har jobbat.

Jag vet vad jag pratar om.

Det är dags att sluta blunda och öppna ögonen, hur många gånger hör man inte hur folk blivit så missnöjda över vården?

Jag säger inte att det är likadant överallt, och att det är så alla gånger och visst under operationer och sånt så kan de ju självklart sin grej osv.

Ni får inte läsa allt för bokstavligt.

Så bedöm själva. Låt det inte gå så långt att någon av era nära och kära eller ni själva felbedöms och något går illa till..

Det finns en anledning till varför jag aldrig söker hjälp vid första symtomen. Det är på grund av Sveriges sjukvård!

Det är inte bara sjukvårdens fel det är våra kära politikers fel.

Vårt samhälle kommer att döda oss om vi inte gör om och gör rätt. Rösta rätt.

#förungförattdö #sverigessjukvård